fredag 7 december 2007

Poesi

För rätt så många år sedan passerade vi en idrottsförenings loppis som höll på att stänga. De hade stora grävare som slängde allt i containers. Vi stannade såklart till och gick in en runda, hamnade vid böckerna och hittade där en gammal poesibok. Kände att den måste räddas från tippen, så vi gav några kronor för den.
Den är sliten och välskriven. På första sidan står det….


Andra bladet är det inte skrivet något på. Kanske för det är så vackert i sig själv.



Sen är det nästan skrivit på varje sida i boken.











Ja, om ändå denna vackra poesibok kunde tala, vem har ägt och bevarat den i så många år. Oftast eller nästan alltid var det flickor som hade dessa böcker. Men konstigt nog var det många pojkar som skrev i dom. Min egen poesibok är väl förvarad och min mamma har sin kvar.













en av poesiverserna i boken finner vi att flickan som ägt boken heter Mathilda. Mer än att hon hade många vänner som skrev i hennes bok får vi nog aldrig veta.







Det känns bra att få dela med oss lite av allt det vackra där står skrivet.





kramiz//kullervilla